Värdegrund

Värdegrund - minns ni den företeelsen? Ett litet häfte i grundskolan med punkter som "I vår skola spottar vi inte på golvet". Och så fick ungarna skriva på och lova att följa dem. Vilket jävla påhitt. Jag blir då alldeles fnissig.

Men det var ju inte därför jag skulle skriva. Nej, det är såhär att jag nu har druckit ett par öl och funderat över det här med bloggeriet. Jag tror att vi kan ha nåt tillsammans, du och jag, bloggen. Men för att det ska funka måste vi sätta upp några regler, a few ground rules. Ja, för gamla minnens skull: varför inte ställa upp dem som en värdegrund?

Min blogg:

• Kommer att vara personlig, men inte privat. (Precis som de bad mig vara när jag sökte jobb som plit på ett häkte. Jag förstod inte skillnaden mellan personlig och privat men nickade ändå. Jag fick aldrig jobbet.)

• Kommer att vara garanterat pumpsfri (för att citera min senaste förälskelse, Mia Skäringer).

• Kommer förhoppningsvis aldrig att få mig att känna mig såhär.

Om jag bara följer dessa tre regler så tror jag faktiskt att jag kan leva med mig själv trots att jag kommer att vakna på morgonen och inse att jag har en blogg.

På återseende

Prolog

Varför startar jag nu en blogg? Varför utsätter jag mig nu för det här? Ptja, jag antar att det är ännu ett av mina sällan motiverade och aldrig avslutade projekt. En gång skulle jag lära mig att spela tvärflöjt för att rädda ett förhållande. Det gick inte. Varken att lära sig spela tvärflöjt eller att rädda förhållandet. Antagligen för att bådadera är så förbannat svåra.

Men jag då? Ja, ni kära ickeexisterande läsare. Jag bor i en större mellanstor svensk stad. Närmare bestämt den fjärde största. På tal om det så åkte jag själv till Hultsfredsfestivalen ett år och på tåget dit hamnade jag bredvid en lätt tilltufsad, starkt berusad man i 60-årsåldern som hävdade att min stad inte alls var den fjärde största staden för att både Linköping och Västerås var minsann större. Eftersom jag skulle spendera hela tågresan till just Linköping bredvid honom så gav jag honom rätt. Så enligt hans beräkning bor jag i Sveriges sjätte största stad.

Om dagarna pluggar jag en universitetsutbildning som jag egentligen avskyr. Anledningen till att jag hoppade på den från första början var nog för att lindra mina skuldkänslor gentemot mina ständigt besvikna föräldrar. Men jag ska inte lägga alltför mycket krut i klagandet här (det gäller att hushålla), jag har trots allt en hemskt bekväm vardag. På fritiden berusar jag mig, känner mig stundtals lycklig och läser sorgliga böcker. Gärna samtidigt. Det ni.

Jaha, nu blev det här en väldans lång presentation, men jag är trots allt 1,91 (jajamensan, här bjuds på skojfriska skämt också).

Vi får se hur det här artar sig, chansen är stor att jag ångrar mig och tar bort bloggen imorgon. Om så sker får ni se detta inlägg som mitt one hit wonder.

Tack och adjö