Ointressant

Tänkte skriva nåt skit om hur urusel jag tyckte att The Hangover var. Ändrade mig. Helt ointressant. Precis som filmen. Tänkte oja mig över att jag är sjuk och jag tror att det beror på att jag har svartmögel precis bredvid sängen och att jag mycket väl kan vara inne på sista versen och oj oj, aj aj aj.

Men det här var ju inget roligt att skriva - inget roligt att läsa. Helt ointressant.

Bra bandnamn förresten: Svartmögel alternativt Black Mold

P.S

Jag var K. Fett K.

Livsviktiga beslut

När jag var yngre var ett metalband vid namn The Kovenant popis. Under samma tid var ett EBM-band vid namn Covenant också popis. Lyssnade man på The Kovenant var man svartrockare och lyssnade man på Covenant så var man synthare. K eller C.

- *ovenant är fett bra!
- K eller C?!

Precis så kunde det låta i Universitetsparken. Och svarade man fel på den frågan, ja då kan man mycket väl, utan att veta om det, ha avgjort sina framtida tonår.

Sen efter ett tag gjorde The Kovenant en jäkligt synthig platta och då visste man ju varken ut eller in längre. Hela systemet började fallera och det kanske var någonstans här man började fundera på att klippa sig och skaffa sig ett jobb.

Sen att jag inte klippte av mig håret förrän 5 år senare var nog bara av nostalgiska skäl. Jag kanske helt enkelt var nostalgisk över en tid då allt man behövde göra för att passa in var att välja mellan K eller C.

Metalmän till vardags del 2

Trummisen i Satyricon och 1349, Frost, flyger flygplan och hamnar brevid en ungjävel.

Kittlande fakta

Visste ni förresten att den första bomben som föll över Berlin under andra världskriget inte dödade en enda person, men däremot en elefant?

Öronmärkning

Har ni sett förresten? Weekday tar ett krafttag och öronmärker hela Europas hipsters. Vad skönt. Då slipper man gissa sig fram hädanefter.

Shopping i Berlin

Denna helgen har varit någorlunda nykter, så jag tänkte passa på att göra något konstruktivt genom att dammsuga golven här hemma. Men inte fan fanns det någon dammsugarpåse inte heller går det att få tag på någon ny.
Nej, det är nämligen så att på söndagar är så gott som allt, ALLT stängt här i stan. Och frågar man någon ortsbo varför så svarar dom att "Det har alltid varit så".

En helg jag är nykter nog att städa och så kan jag inte! Och uppnosiga, intetsägande svar på det!

Nej vet ni vad, på dagens minuslista kommer:

• Söndagar
• Uppnosiga svar
• Hitler (antar att han har något att göra med det här, samt, att han var jättedum)

Å andra sidan är dagens plus att:

• Jag slipper städa
• Barerna trots allt är öppna

Metalmän till vardags

Det här är något jag finner extremt roligt. Stenhårda metalmän som gör eller pratar om vardagsting. Ännu roligare är det när det är extremt iscensatt och det framgår vilka småpojkar vi egentligen har att göra med.
Låt mig presentera del ett av Metalmän till vardags - Danzig visar sin boksamling:

Cats that don't look like Hitler

Det här är en av katterna som bor i samma lägenhet/kollektiv som jag. Jag vet inte vad den heter, men den tycks gilla mig. Men som ni ser så liknar den ju inte alls Hitler. Och om en katt inte liknar Hitler, då frågar jag mig vad man egentligen ska ha med dom att göra.

Bildbevis

Dom som trodde att jag har en massa fräsiga partybilder att visa upp måste jag ju göra jäkligt besvikna. Jag har 7 bilder från mina 6 första månader här.
Här kommer ett litet urval av mina 7 bilder.

Det här är en lapp jag hittade

Rätt ska va' rätt. Smeknamn är faktiskt inte så stort i Tyskland.


Såna här fina klistermärken hittar man lite överallt, t ex inne på toaletten på mitt nya stammishak.



Såhär ljust och fint var det när jag, på ett bananskal, hamnade på Berlins modevecka.

En liten uppdatering

Jaha. Nu har jag alltså tänkt mig att jag ska skriva någon slags blogg igen. När jag först flyttade hit till Berlin tänkte jag att jag skulle ge mig på att skriva resedagbok, eller något åt det hållet. Men inte reser jag särskilt mycket. Jag reste ju förvisso hit - 1 timme och 20 minuter. Det är ju kortare än vad det tar att åka till mormor i Arboga. Och inte fan skulle jag skriva om något sånt.

Nej, det är ju inte avståndet som spelar roll, det är ju upplevelser! Och upplevt, det har jag ju faktiskt gjort. Frågan är var jag ska börja. Ska jag berätta om hur jag, utan några som helst erfarenheter, började jobba som kock? Kanske mer intressant vore att berätta om hur jag, utan några som helst erfarenheter, lyckades behålla ett jobb som kock i 4 månader och samtidigt vara kräksbakis så gott som varje dag. Hihi, ja det ska jag göra. Men inte än.

Först kan jag berätta att det är inte som dom säger. Att inte ha något riktigt hem och flänga runt är inte så romantiskt som idolerna påstår. Det är snarare så att det ger upphov till en enorm klump i magen som gör en något förlamad. Därför är jag mycket glad att få presentera mitt nya hem vid Kottbusser Tor! Det spelar ingen roll hur mycket mögel jag har på rummet, hur vidrigt kattlådan luktar eller hur många gängbråk jag har utanför fönstret - jag har ett hem!

Kottbusser Tor - lite som Västertorg fast större

Annars så förändras inte mycket bara för att man flyttar på sig. Det är fortfarande svårt att stiga upp ur sängen, det är fortfarande tråkigt att gå till jobbet, man råkar fortfarande låta människor innanför bröstkorgen för att sedan bli besviken och man tycker fortfarande att Solsidan är en av dom få bra sakerna med söndagar. Men trots att det har blivit någon slags rutin även här så föredrar jag en rutin där man kan köpa öl, dygnet runt, för en femma och om man känner för det gå hem från klubben 48 timmar efter att man kom dit.