Metalmän till vardags del 5

Paul Stanley är rädd för att bli blind av laserpekare.

Brum brum puff bang boom

Såhär såg det förresten ut på festivalen, innan regnstormen kom.

Anders

Jaha. Nyss hemkommen från festival. Fusion festival närmare bestämt. Något utöver det vanliga. En virrig orgie i elektronisk musik med omkring 60 000 hippies, technotyskar och knarkturister. Min tidigare kunskapsbrist inom den här musiken har nu utvidgas till, ptja, helt ok. Jag kan fortfarande inte skilja techno från deep house, men jag vet att trance suger och att alla de bästa DJs är brudar.

På tal om kunskapsbrist så ska jag i veckan börja läsa tyska för första gången i mitt liv. Elva månader efter att jag flyttat till just Tyskland. Fy skämmes. Inte talar jag språket och inte betalar jag någon skatt. Hade jag inte bott i ett lätt anarkistiskt kollektiv så hade jag kallat mig själv för en jävla invandrare. Ut med mig! "But no borders, man!". "And fuck the EU!". Får int ihop det.

Jag är på bättringsvägen. Jag pluggade hela tio minuter ikväll. Lärde mig att olika heter anders. Jeder ist anders betyder alltså antingen alla är olika eller alla är Anders.


Kul Johan.
Håll käften.

Lillan snusar i skönan säng

Lillan snusar i skönan säng
Katten klösar på grönan äng

Grannfrun sitter i fönstret och syr
Mamma är bakfull och ute och spyr

Pappa tog kärran och rattade bort
Flickor finns många och livet är kort

Mormor ligger i cancer och dör
Vinden sjunger härutanför

Guldimund

Morgen,

Tänka sig. Innan klockan ens var sju var jag uppe och hade redan tänkt två revolutionerande tankar:

Fan vad Fred Åkerström var ful
samt vilken satans skittidning Vice Deutschland är.

Annars sover jag mycket. Sover och drömmer mycket. Drömmer om pappa som vanligt, men även om Isbjörnen Knut, som var så ung men ändå så död. Stackars Knut. Stackars pappa.

I helgen blev det dock inte mycket sova av, då var det Karneval der Kulturen. Hur den var får ni fråga någon annan om, för jag firade stadens mångsidiga kulturliv genom att sitta och kräkas utanför Golden Gate.

Nu var tanken att jag skulle skriva något roligt som jag hittade på när jag var och handlade, men när jag kom hem och kände doften av kattpiss försvann det. Borta. Det går inte att göra något kreativt när man är omgiven av kattlådor. Katten är det största hotet mot mänskligheten. Så skrev Sartre och så även jag.

Metalmän till vardags del 4

Varg Vikernes vill ha sina flingor krispiga.

Fortsättning

Glömde visst en vital del av asatron. En gång när jätten Ymer låg och sov så parade hans ena fot sig med hans andra fot. Ymers fötter födde sedan en sexhövdad son, Þrúðgelmir. Þrúðgelmir drunkade senare i sin fars blod.

Yo Snorre, let me hit that shit!

Å gud

Var och såg Thor i går. Den var väl sisådär. Snygg tjej, snyggt med 3D. Men när jag kom hem så började jag Wikipedia dom här jäkla asagudarna. Rätta mig om jag har fel, men var det verkar ju vara en jäkla röra. Minst sagt.

Syskona Frej och Frejas föräldrar var syskon. Inte nog med det. Loke anklagade även Frej och Freja för att ha gått till sängs med varandra. Frågan är, vem var Loke att döma? Han var far till en varg, en orm samt en dödsgudinna. Han var även MOR till sin fars häst. Det ni. På tal om Lokes far, Oden. Han var sonson till Bure. Bure tillkom i sin tur av att urkossan Ödhumla slickade fram honom ur en sten.

Vad det får lov att vara? Fem gram av vad än Snorre Sturlasson hade i sin pipa, tack!

Hello world!

Allt lugnt här i världens Lykke Li-knutstätaste stad!
I dag trodde jag att jag skulle få sparken, men jag fick beröm istället. DAMN it feels good to be a slacker.

Beröm i dag och freitag imörra. Det firar vi med att gå på lokal! Sketet studenthak med varm öl och kalla kvinnor. Gütt kartoffelpüree!

Metalmän till vardags del 3

King ov Hell åker bil

Skitost

Raclette är en jäkla skitost av den enkla anledningen att den får mig att känna mig så förbannat ensam.

Dunka dunka

Efter att ha slirat runt här i nu sju månader har jag märkt att jag är helt kulturmässigt handikappad om nätterna. Det är elektronisk musik som gäller och jag är helt tappad bakom flötet. Jag har ingen aning! Det är kultförklarade dj:s hit, podcasts dit. Det är techno, eller är det electro? House! Ja, jo. Mm, säger jag och håller med. Tills jag får en direkt fråga. FAN, Diplo han har gjort en låt som jag tycker är bra. Helvete! Det var ju tydligen helt fel. Det var som att namedroppa Lordi i svartmetallsammanhang.

Nu är detta inte hela sanningen, då även punk- och hardcorekulturen blomstrar här i stan. Men med min usla tyska känns det något svårt och skrämmande att börja hänga i dom kretsarna. Jag råkar faktiskt ha punkens före detta högborg, SO36, på krypavstånd från mitt hem. SO36 var stället Iggy Pop och David Bowie hängde på under 70-talet när dom bodde här och tävlade om vem som kunde knulla den snyggaste transan. Men det var då det. Nu verkar det vara så att den elektroniska musik har intagit även denna lokal. Några undantag finns - (den trötta spillran av) New York Dolls spelar där nästa vecka.

Men jag rättar mig i leden och försöker. Följande tycker jag faktiskt är rätt bra.

KONST-FJÄRT

Bilder tagna med min kamera som är så jäkla vintage att den dras opp med vattenhjul, film gjord av getpung beställd från Rumänien och allt framkallat i mörkret av en äldre mans anus. SOM SIG BÖR i den här jäkla arty-farty-stan.

Var på någon slags modevisning. Stenhård transa i mitten.

På tyska Myrorna samlas allt som ser skittråkigt ut under 'DDR'.

En HEL affär med bara starka grejor. Jag önskar mig bara saker därifrån till min födelsedag. Allt annat kan ni slänga. Hör ni det?!

Om, och i så fall när, jag vaknar upp innanför helvetes portar är jag säker på att detta ansikte kommer att möta mig.

Lite suddigt, men det står 'Berlusconi resigns!' projicerat över en hel vägg. JÄVLAR, tänkte jag. Men när jag kom hem var det ju inte sant. Det var ju bara en lögn. Antagligen konst som jag återigen inte förstår mig på.

Ointressant

Tänkte skriva nåt skit om hur urusel jag tyckte att The Hangover var. Ändrade mig. Helt ointressant. Precis som filmen. Tänkte oja mig över att jag är sjuk och jag tror att det beror på att jag har svartmögel precis bredvid sängen och att jag mycket väl kan vara inne på sista versen och oj oj, aj aj aj.

Men det här var ju inget roligt att skriva - inget roligt att läsa. Helt ointressant.

Bra bandnamn förresten: Svartmögel alternativt Black Mold

P.S

Jag var K. Fett K.

Livsviktiga beslut

När jag var yngre var ett metalband vid namn The Kovenant popis. Under samma tid var ett EBM-band vid namn Covenant också popis. Lyssnade man på The Kovenant var man svartrockare och lyssnade man på Covenant så var man synthare. K eller C.

- *ovenant är fett bra!
- K eller C?!

Precis så kunde det låta i Universitetsparken. Och svarade man fel på den frågan, ja då kan man mycket väl, utan att veta om det, ha avgjort sina framtida tonår.

Sen efter ett tag gjorde The Kovenant en jäkligt synthig platta och då visste man ju varken ut eller in längre. Hela systemet började fallera och det kanske var någonstans här man började fundera på att klippa sig och skaffa sig ett jobb.

Sen att jag inte klippte av mig håret förrän 5 år senare var nog bara av nostalgiska skäl. Jag kanske helt enkelt var nostalgisk över en tid då allt man behövde göra för att passa in var att välja mellan K eller C.

Metalmän till vardags del 2

Trummisen i Satyricon och 1349, Frost, flyger flygplan och hamnar brevid en ungjävel.

Kittlande fakta

Visste ni förresten att den första bomben som föll över Berlin under andra världskriget inte dödade en enda person, men däremot en elefant?

Öronmärkning

Har ni sett förresten? Weekday tar ett krafttag och öronmärker hela Europas hipsters. Vad skönt. Då slipper man gissa sig fram hädanefter.

Shopping i Berlin

Denna helgen har varit någorlunda nykter, så jag tänkte passa på att göra något konstruktivt genom att dammsuga golven här hemma. Men inte fan fanns det någon dammsugarpåse inte heller går det att få tag på någon ny.
Nej, det är nämligen så att på söndagar är så gott som allt, ALLT stängt här i stan. Och frågar man någon ortsbo varför så svarar dom att "Det har alltid varit så".

En helg jag är nykter nog att städa och så kan jag inte! Och uppnosiga, intetsägande svar på det!

Nej vet ni vad, på dagens minuslista kommer:

• Söndagar
• Uppnosiga svar
• Hitler (antar att han har något att göra med det här, samt, att han var jättedum)

Å andra sidan är dagens plus att:

• Jag slipper städa
• Barerna trots allt är öppna

Metalmän till vardags

Det här är något jag finner extremt roligt. Stenhårda metalmän som gör eller pratar om vardagsting. Ännu roligare är det när det är extremt iscensatt och det framgår vilka småpojkar vi egentligen har att göra med.
Låt mig presentera del ett av Metalmän till vardags - Danzig visar sin boksamling:

Cats that don't look like Hitler

Det här är en av katterna som bor i samma lägenhet/kollektiv som jag. Jag vet inte vad den heter, men den tycks gilla mig. Men som ni ser så liknar den ju inte alls Hitler. Och om en katt inte liknar Hitler, då frågar jag mig vad man egentligen ska ha med dom att göra.

Bildbevis

Dom som trodde att jag har en massa fräsiga partybilder att visa upp måste jag ju göra jäkligt besvikna. Jag har 7 bilder från mina 6 första månader här.
Här kommer ett litet urval av mina 7 bilder.

Det här är en lapp jag hittade

Rätt ska va' rätt. Smeknamn är faktiskt inte så stort i Tyskland.


Såna här fina klistermärken hittar man lite överallt, t ex inne på toaletten på mitt nya stammishak.



Såhär ljust och fint var det när jag, på ett bananskal, hamnade på Berlins modevecka.

En liten uppdatering

Jaha. Nu har jag alltså tänkt mig att jag ska skriva någon slags blogg igen. När jag först flyttade hit till Berlin tänkte jag att jag skulle ge mig på att skriva resedagbok, eller något åt det hållet. Men inte reser jag särskilt mycket. Jag reste ju förvisso hit - 1 timme och 20 minuter. Det är ju kortare än vad det tar att åka till mormor i Arboga. Och inte fan skulle jag skriva om något sånt.

Nej, det är ju inte avståndet som spelar roll, det är ju upplevelser! Och upplevt, det har jag ju faktiskt gjort. Frågan är var jag ska börja. Ska jag berätta om hur jag, utan några som helst erfarenheter, började jobba som kock? Kanske mer intressant vore att berätta om hur jag, utan några som helst erfarenheter, lyckades behålla ett jobb som kock i 4 månader och samtidigt vara kräksbakis så gott som varje dag. Hihi, ja det ska jag göra. Men inte än.

Först kan jag berätta att det är inte som dom säger. Att inte ha något riktigt hem och flänga runt är inte så romantiskt som idolerna påstår. Det är snarare så att det ger upphov till en enorm klump i magen som gör en något förlamad. Därför är jag mycket glad att få presentera mitt nya hem vid Kottbusser Tor! Det spelar ingen roll hur mycket mögel jag har på rummet, hur vidrigt kattlådan luktar eller hur många gängbråk jag har utanför fönstret - jag har ett hem!

Kottbusser Tor - lite som Västertorg fast större

Annars så förändras inte mycket bara för att man flyttar på sig. Det är fortfarande svårt att stiga upp ur sängen, det är fortfarande tråkigt att gå till jobbet, man råkar fortfarande låta människor innanför bröstkorgen för att sedan bli besviken och man tycker fortfarande att Solsidan är en av dom få bra sakerna med söndagar. Men trots att det har blivit någon slags rutin även här så föredrar jag en rutin där man kan köpa öl, dygnet runt, för en femma och om man känner för det gå hem från klubben 48 timmar efter att man kom dit.